Åh phu - i förskott...

Söndag -står det i kalendern. Känns inte alls så. Det enda som känns är att jag är heeeeelt slut efter en otroligt intensiv vecka. Många beslut har tagits ang renoveringen, massa farande fram & tillbaka och så 2 små terrorister som ska med överallt och lite oro för Henry på toppen av det. Som tur är har jag haft uppbackning av både min mor & svärmor. Utan dom vette 17 hur det skulle gått! Ni är bäst!!!

Men nu är det ny vecka & nya utmaningar, inte såå många beslut ang huset hoppas jag men däremot så är jag all alone med kidsen och Alice skall skolas in på dagis på onsdag - tror jag... Brukar man inte få någon information från dagiset innan en inskolning!? När den börjar, vad upplägget är, ska man ha med sig något? Extra kläder? Får man ha med sig en bebis? Tycker det hela är mycket märkligt. Jag skall ringa dom direkt imorgon bitti. Men ni som har dagisbarn - hur brukar det fungera med inskolning? Pratar vi 3 dagar eller 2 veckor? Och ja, vi tackade jag till dagisplatsen i Tensta! Sen ska jag till Astrid Lindgren på återbesök med Henry på torsdag och jag själv har tid hos naprapaten på fredag.. Hm, känns redan nu som att jag inte kommer att få ihop det. MEN det vet jag ju inte förrän jag vet hur inskolningen är upplagd.

Jag brukar ju kalla oss "Tajkon familjen" och nu är vi VERKLIGEN det måste jag säga, öppnar man kylen så ser det ut som man är hemma hos familjen Annorlunda, på köksbänken ligger fyrtiotolvmatlådor som skall fyllas, i hallen trängs 2 barnvagnar, sjukt mycket ytterkläder & lite flyttkartonger och sist men inte minst på golvet i vardagsrummet sover svärfar på en tältsäng ! Stackarn.

Men han planerar för fullt att han skall bygga ett gästrum i källaren i nya huset så fort han är klar med det andra... undra just varför ;) Men det lär nog ta ett tag innan han kan påbörja gästrummet även om dom jobbar som svin, han & Patrik. Jag ser knappt skymten av dom, tidiga mornar & sena kvällar. Jag brukar passa på att åka ut till huset för att inspektera lite och bjuda på lite fika så jag får se dom!

Nej nu är det dax för refrängen, lilleman vaknar varje eller varannan timme på natten och de senaste nätterna har Alice också stökat och kl.6 tycker hon det är morgon.. det här blir nog en låååång vecka. Men den kommer iallafall börja bra med pulkarace i Spånga för Alice & hennes bästis i morgon & jag får hänga med bästisens tuffa pappa - the rockstar. :-)

Se upp backen - 10 hål i nacken!

Lina

Vårt hus i vinterskrud..

Lillsorken

har var på 4 månaders kollen på BVC idag.

Vikt: 8130 gr
Längd: 67,3 cm

Han hade växt 3 cm på 1 månad !!! Inte konstigt att bodysarna inte passar längre, passade på att hugga 4 nya på Åhléns & Lindex rea - känner mig sjukt ekonomisk. Nöjd!

Kram Lina

Ps. Idag sprang jag inte till BVC utan jag flanerade ... shoppade lite, gick på banken.. ingen stress här inte. Ny & härlig känsla. I like!

Drömkåken

Renoveringen går framåt, det har rivits en hel del och snart påbörjar vi operation "bygga upp". Däremellan skulle bara elen "fixas"., men det har tydligen varit rena High Chaparall på tidigare eljobb som gjorts i huset. Inte bara lite Åsa Nisse klåperi utan rena rama dödsfällorna! Många svordomar har det blivit och arbeten som skulle tagit på sin höjd 2 timmar har tagit 3 man att fixa på en hel arbetsdag...

Köket skall få sig en liten ansiktslyftning. Ut med det gamla in med det nya! Nya köket blir vitt, svart bänkskiva, vitt kakel och svart/vitt rutigt golv. Det kan nog bli bra -hoppas jag!

Här har ni vardagsrummet & matsalen.

Säljarna har själva öppnat upp en bärande vägg mellan vardagsrummet & rummet bredvid men missat den lilla detaljen att staga upp ordentligt så taket sviktade ner och det var bara att göra om. Så nu har svärfar fixat så fint - titta! En redig balk i taket så nu skall både golv & tak bli rakt & stadigt. Känns fint :-)

Nu får vi se vad Drömköken har att bjuda på för överraskningar imorgon!

Full fart!

Här hemma är det full fart nu, Alice börjar verkligen bli en stor liten tjej. Med en vilja av stål ;)

Hon är himla mysig, hon kramas, pussas & myser gärna. Och mot Henry är hon supermysig, det senaste hon börjat med är att hon ska "amma" honom. Antar att hon ser på mig & apar efter. Så hon går & sätter sig på någon lämplig plats, drar upp sin lilla tröja & beordrar oss att komma med Henry till henne. Så tar hon honom och kramar mot sig... Skruttfia. (nu är det väl inte riktigt så det går till här hemma när jag ammar honom, men nästan. Uppenbarligen ;)

Hon är även så medveten om allt, om man säger till henne något eller frågar henne nått så förstår hon direkt. Det är så häftigt! Idag ville hon promt ha sin smutsiga pyjamas på sig, jag försökte förklara att den var smutsig och frågade om hon kunde kasta den bland all annan smutstvätt. Då gick hon och slängde in den i tvättmaskinen. Det var inte riktigt vad jag tänkt men det var ju också rätt. Så kul att se vad hon snappar upp.

Nu är det bara språket som fattas men det känns som det håller på att lossna lite nu. Idag har både hennes mormor & farmor varit på besök och på kvällen satt vi & mös lite innan hon skulle gå & lägga sig och pratade om dagen som gått. Så sa jag något i stil med att det var väl roligt att både mormor & farmor varit & hälsat på henne idag. Då säger hon lugnt Momo, Famo..
Jag blir ju huuur exalterad som helst inombords och men tar det coolt och frågar om hon kan säga pappa då? Då tittar hon trött på mig och utropar MAAAAMMAAAAA.

Haha. Jag ger upp. Det går tydligen inte att säga pappa. Men en vacker dag så kanske..


Idag har jag köpt potta till henne och hon har suttit på den (med kläderna på) på eftermiddagen & burit runt på den här hemma. Sen tog jag med den in i badrummet när hon skulle göra iordning sig för kvällen och hon for runt där som en liten nakenfis. Så gjorde hon "kiss-ljudet" - hon gör det när hon (eller någon annan för den delen) kissar.. så jag tänkte att NU har jag en chans att få henne att förstå vad pottan är för något och satte henne på den. Efter några sekunder reser hon sig upp och sätter sig på huk bredvid pottan på badrummsgolvet, gör kissljudet, kissar på golvet och reser sig upp och sopar iväg pölen all världens väg med handen... Alla sätt är bra utom dom dåliga ;-)


Kram Lina

Alice flyttar in!

Så äntligen var dagen kommen då vi fick nycklarna till vårt hus!! Sen i måndags så har det rivits & grejas i huset och hela (då menar jag verkligen HELA) Tajkonfamiljen är engagerad.

Könsrollerna sitter dock i, kvinnorna tar hand om barn & markservice medans männen jobbar. Liiiite trist tycker jag men Patrik har lite svårt att amma Henry så jag tror vi får köra på det upplägget iallafall.
Vi hälsar så klart på i huset- jag kan ju inte överlåta allt på männen. Såå stort förtroende har jag inte för dem ;)

Ni minns väl repliken från mitt stora feta grekiska bröllop?

The man is the head, but the woman is the neck. And she can turn the head any way she wants. ... :-)


Några bilder från första dagen i huset...

Har man bara sin favvo filt så är man hemma <3

Lilla fröken inser att vi blir nog kvar ett tag i huset så hon gör sig hemmastadd.

Men GUUUUUD vad alla tjatar om att jag måste ha skor på mig.. jag HAR ju skor på mig. Anders skor.



Fikapaus med farmor det e mysigt det.

Avslappnad?

Det här med babysitter verkar inte vara Henrys grej längre. Så här ser det ut när jag sätter honom i den...

Min tappra lilla prins

Igår kväll hände något hemskt!! Henry säckade ihop totalt. Först låg han & jollrade i soffan och var hur glad som helst men han var väldigt röd blåssig på kinderna, men han var inte varm. Det var lite konstigt tyckte jag & klurade lite på varför han var så röd.. sen blev han jätteledsen precis som om han skulle ha ont någonstans, hans farmor gav då honom till mig och då bara säckade han ihop i min famn. Jag vet inte om han svimmade av eller inte men han var alldeles livlös, kallsvettig, tappade all färg i ansiktet och läpparna blev otroligt ljusa & blå/lila. Jag fick ingen kontakt med honom och han ville bara sova. Det var så otäckt!!!!! Man kan ju inte låta bli att tänka att "nu dör han"... vad gör man? Det var bara att ringa ambulans. Efter 20 minuter kommer den!! Är inte det otroligt lång tid? Jag hade så ont i hjärtat & magen..hu! När ambulansen kom så hade Henry piggat på sig lite och börjat återfå normal färg i ansikte & på läpparna. Så ambulanspersonalen bara tittade på honom på håll och sa att det var inget fel på honom. Han var ju så pigg. Dom kunde inte ta med sig en sån pigg liten krabat in. Vi skulle inte oroa oss tyckte dom men om vi var oroliga så kunde vi åka in själva. Beslutet var inte så svårt, jag & min lilla prins åkte in till Astrid Lindgren. Det var iskallt i bilen och på radion ljöd "Knocking on heavens door" med Guns N Roses.. i vanliga fall e grym låt men nu var den bara fel fel fel och tankarna bara snurrade runt runt och tårarna brände på insidan av ögonlocken. Usch vilken bilresa! Och det känns så grymt att släpa runt på en liten bebis när det är 15 minus ute. Efter 2 timmars väntan fick vi träffa doktorn och efter en lååååååååååång diskussion så beslöt han sig för att lägga in oss, och tillslut vid kl.03 fick vi ett rum. Kan väl inte skryta med allt för mycket sömn i natt. På morgonen hade dom honom under observation och tittade till honom 1ggr/15 minut, men han var som vanligt och reagerade inte på sin medicin eller något annat heller. Det skulle eventuellt kunna varit en allergisk reaktion på penicilinet han fått men så var alltså inte fallet. Och ingen vet vad som orsakat avsvimningen... men dom har iallafall gjort ett EKG på honom och nu skall en hjärtspecialist titta på det och så ska vi komma tillbaka nästa vecka igen. Men dom tror inte att det skall vara något fel på hjärtat, barnläkaren tyckte iallafall att EKG't såg fint ut. Men jag blir ju såklart orolig, jag har nästan lust att KRÄVA en förklaring av dom! Är dom läkare eller inte? Den sista tiden tycker jag har varit kantad av läkarbesök där ingen vet vad som är fel... Ska man behöva ta det? Jag vet inte. Men vad 17 ska man göra. Läkarna vi träffat det sista dygnet var iallafall väldigt engagerade och tog oss på allvar så det kändes iallafall bra - bortsett från att diagnosen uteblev.

Nu hoppas jag verkligen att jag slipper åka till Astrid Lindgren igen inom den närmsta tiden!

Kram L.

Min älskade lilla gullunge!!!

Det går i 180

Det känns verkligen så! Sen vi kom hem från öjn så har vi knappt varit hemma alls, mest bara varit hem & sovit på sin höjd. Så ni kan ju gissa hur fint vi har det hemma just nu..

Det är så mycket vi "borde" gjort men helt enkelt inte hunnit, men det får vara så. Igår skulle vi tagit massa beslut gällande vår kommande renovering men det slutade med att jag & Henry satt på Astrid Lindgren hela eftermiddagen & kvällen. Och om det besöket skulle jag kunna skriva en uppsats men det får bli en annan gång. Min lilla prins är fortfarande inte frisk, så krasst sätt kan man säga att han har varit sjuk i halva sitt liv - och det låter ju hemskt! Så vi vänder på det och säger att han har vait frisk i halva sitt liv istället tycker jag. Anyway, summan av kardemumman är att han har dubbelsidig öroninflammation och tendenser till förkylningsastma och det är därför han aldrig blir frisk. Men nu har vi fått medicin till honom, så nu hoppas jag att han blir frisk lillsorken!

Vi fick iallafall ett strålande slut på året med våra vackra & underbara vänner i Spånga, familjen i det gula trähuset bjöd på en fantastisk middag med champagne rakt igenom.. I like! :-)
Det var smarriga snittar & mingel medans alla söta rara barn (läs: terroristerna) var vakna & sen var det skaldjursplatå & det hela toppades med pannacotta !

"det kan man ju ändå inte klaga på"... - som en typisk svensk skulle sagt.

Är de inte helt otroligt egentligen? Om du frågar en svensk hur han haft det på semestern eller på restaurangbesöket eller liknande, har ni då någonsin hört någon säga; det var alldeles underbart, det var så himla bra, allt var överförväntan & vi är sååå nöjda!

Nej svensken han säger: vi har inget att klaga på. punkt.

Precis som att syftet med själva resan eller restaurangbesöket eller vad det nu är - är att hitta något att klaga på.. och tro mig, jag har jobbat med dessa människor, det är bara för tragiskt hur människor sparar & gnetar för att ha råd att åka på en utlandsresa & när dom väl är där så letar dom fel istället för att njuta. De är så korkat. Och för att avsluta det här lilla sidospåret så halkar jag lite fint in i ett av mina nyårslöften - att NJUTA (ännu)mer av livet och att försöka se det positiva i saker istället för det negativa. Nu tycker jag väl inte att jag är heeeelt hopplös men jag tror dock att jag kan bli ännu bättre ;) Har ni avlagt några nyårslöften?

Att se det positiva i saker & ting kan säkert vara ett bra incitament nu när vi får tillgång till vårt hus!! DRÖMKÅKEN?! ;) Vi var där idag & tittade lite och imorgon får vi nycklarna & sen påbörjas renoveringen för att göra det beboeligt och om 3 veckor flyttar vi in. TJOHOOOOO!

Guuud vad jag längtar! Jag ska grilla varenda dag som en RIKTIG tajkonfamilj. Ni är välkomna över på ett grillat "grisarsel" - för det är väl det enda vi ommer att har råd med ;) Och vinkällaren kommer att eka, på sin höjd står där väl några sjaskiga bag-in-box... HAHA. Jag längtar iallafall ihjäl mig.

pusss

Julen i bilder!

Lilla fröken på julafton

Alice ville inte vara med på familjefoto :-)

Självaste tomten kom hem till oss på julafton! Det måste vart eftersom jag övat på att vifta på öronen ;)
Tomten var spännande men Alice tyckte nog det var tryggt att vara i farfars famn.

Tomten hade med sig massa paket & stoooora var dom!

Alice med sin bästis Chilli, hon har tom lärt sig att säga "Heeeeeeeeeeej Chilliiiiiiiii". Men att säga Pappa det är tydligen väldigt svårt...