Inskolning dag 2 och läkarbesök 2 & 3

Min morgon.... Att vara ensam med två barn och passa tider det är en bedrift i sig skulle jag vilja påstå... idag gick jag upp kl.07, tog en snabbdusch, sen vaknade Alice. Hon ville inte byta blöja eller ta av sig pyjamasen. Hon ville heller inte äta frukost.. jag fixade mig lite snabbt och sen till slut fick jag på henne lite kläder och i henne frukost. Nu börjar det bli tight om tid så jag fick lov att väcka Henry, väl på skötbordet kissade han ner mig totalt (det var inte bara att ignorera utan ett klädbyte var nödvändigt) sen när han fått på sig alla kläder så bajsade han på sig.. byta blöja igen. Nu börjar vi bli riktigt sena.. och sen började operation påklädning av alla. Alice trotsar så klart och vill inte klä på sig, jag är alldeles svettig när jag väl får låsa dörren. Då har jag med mig dubbelvagn, bilbarnstol med Henry i, 1 rollerskaft, 2 skötväskor & en pulka... sen ska ju allt in i bilen, Alice vill inte åka bil... och rutorna skall skrapas. Men när jag väl vrider om nyckeln så är det en underbar känsla. Alla är med - vi är på väg :-)

Idag var andra dagen för Alice på dagis & det gick mycket bättre än igår. Hon var lite avvaktande & mammig i början men sen släppte det och hon for runt där, dansade, lekte & busade med dom andra barnen. Dagens lunch var ärtsoppa, det tyckte prinsessan var blääää, hon spottade ut det precis som igår. Men efter soppan serverades det pannkisar & det gillar hon. Så hon fick i sig lite mat iallafall. Sen var det dax för "vila"... trumvirvel..... det gick väl sisådär först, men hennes fröken gick metodiskt runt till alla barn och smekte dem i håret, i ansiktet & på ryggen tills dom somnade en efter en.. så även min lilla prinsessa. Grymt! Så då åkte jag iväg till sjukhuset med junior och sen hämtade Patrik henne efter vilan & mellis. Och det hade gått jättebra - fast när han kom dit blev hon jätteledsen, skruttan. Hon kanske insåg att hon var ensam eller nått. Jag har även förstått att fröknarna är kurder och inte spanjorskor ;) Ja, jag är hopplös. Men jag förstår fortfarande KNAPPT vad den ena säger..

Henry har fått ett EKG på sig nu som han skall ha i 24 timmar och jag för dagbok åt honom över vad han gör, han kan inte skriva än - men snart så! Annars hittar dom inga fel på honom så vi får nog bara acceptera vad som hänt och hoppas att det inte händer igen, för ingen vet vad det var som hände. Men han verkar må bra tycker jag så jag känner mig trots allt lugn.


Sist men inte minst så vill dom här busfrön önska er en underbar helg!!!