Sen går tjejmilen av stapeln! Ahhhhh!!!
Det är verkligen med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den utmaningen. Tänk om jag inte klarar av det? Tänk OM jag klarar av det..
Jag har iallafall aldrig sprungit så långt i hela mitt liv. Springa är inte riktigt min grej, eller löpning rättare sagt. Jag har alltid hållt på med en massa olika bollsporter (fotboll, innebandy, basket, rugby & tom softboll ett tag) och det är en helt annan grej. De är mer explosivt, du jagar något, ni är ett lag som kämpar tillsammans. Medans löpning, ja vad är löpning? Det är ju bara tråkigt egentligen. Om jag springer med någon så kan de vara rätt okej men om jag skall ut i ett spår alldeles själv då ger jag upp direkt. Uppenbarligen är jag bara en tävlingsmänniska när det gäller och när andra ser på ;) Men ensam i ett elljusspår då får latmasken ordentligt fäste..
Hur som haver så fick jag ett mail idag av en kompis med en länk till hur man laddar inför en sån här utmaning, hur man ska lägga upp träningen för att kunna genomföra loppet. Sen får man rikta in sig på olika mål, tex klara milen på 40,50,60 min osv. Det var ju fantastiskt! Nu har jag en chans känner jag!
Men jag skulle börjat i måndags så nu ligger jag redan efter. Men jag har ett liiiiiitet problem innan jag är igång, eller jag har två. Ni kommer tro att det här är någon sorts skämt men det är det inte - jag har inga löparskor! Det är sant! Mina gamla är säkert 10-15 år gamla och alldeles trasiga så jag måste köpa ett par nya - pronto! Och nummer 2 är mitt bäcken som inte är bra efter mina graviditeter, det är helt snett och det gör att benen blir olika långa och det gör väldigt ont i visa lägen. Men jag skall dra bäckenet till rätta i nästa vecka igen & sen hoppas jag att jag ska kunna springa. Jag har inte ens vågat testa... men jag kan gå långa promenader nu - de kunde jag inte tidigare så det går åt rätt håll iallafall.
Tror att jag ev kommer att uttråka er med min laddning inför tjejmilen här i bloggen - jag måste nog göra det för att sätta lite press på mig själv. Utan press händer uppenbarligen ingenting!
Joråsatt, 20 veckor kvar!
Löpning är iNTE min grej helller, men det beror endast på lite för mycket studs om du förstår vad jag menar. Det är ju egentligen världens bästa motionsform. Alltid tillgänglig, du kan ge dig ut när och var du vill i princip. Lyssna på skön musik istället för nån som sitter och skriker i en mikrofon.. Se årstidernas växlingar, få frisk luft.. Och så hade du väl en löparkompis/coach också? (Gissar Sophia?)
SvaraRaderaDet är väl superbra att du skriver om det här!! Jag ska heja järnet på dig every step on the way! Skulle bli förvånad om du INTE fixar detta faktiskt! Det skulle vara det där eländiga bäckenet som sätter käppar i hjulen i så fall, men vi håller tummarna för att det fixar sig!
Så här kommer dessa 20 veckors första: HEJA HEJA HEJA HEJA!!! Spring raka vägen till löplabbet och kirra ett par dojor nu! ;)
Puss!
Nä, löpning är inte direkt my cup of tea. Ett par Vårrus har det blivit med kollegor - man får ju en picknickkorg när man kommer i mål. =) Ett år tänkte jag "hur svårt kan det egentligen va?" Jag hakade på A, som visserligen håller på med triathlon och är väldigt aktiv träningsmänniska, men jag hade ändå en illusion om att det skulle gå finfint. Jo tjena, jag hängde med flera meter. Ända tills A sa: "Är du med Mia?" "Jajamän!" svarar jag och tyckte att det här går ju riktigt bra. Swisch, så var hon borta och nästa gång jag såg henne var vid picknickkorgen...
SvaraRaderaAnnars säger jag, som en killkompis uttryckte det för ett par år sen: "Hur lång är en tjejmil??" ;-)
Kram Mia
P.S Om du undrar varför jag skriver så mycket så är det för att jag egentligen ska städa. ;-) D.S
Hej Lina friskt humör.......kram/Malin
SvaraRaderaTack tack tack!! Kan se er hejjandes i sista backen innan målgången på gärdet. Ni skrattar, jag lider, skär som en gris i ansiktet..helt slut - alla pensionärer är redan i mål. Det är jag & rullatorerna kvar.. men det ska gå. det ska gå. ;)
SvaraRaderaMen Mia, hur lång är en tjejmil då? Jag hoppas på typ 3km!!! ;) Kul att du skriver - städa är ju ändå såååå trist!
Men om vi ställer en födelsedagstårta vid mål-linjen som lockbete då? ;) Det är ju ändå på Henrys 1-årsdag! Jag har redan bokat in en Sthlms-helg den helgen! Ska ju bli bjuden av Hanna på middag då också.. ;) Så mig slipper du inte undan!
SvaraRaderaPuss igen!