Teflonminne?

Idag är det kyligt i Stockholm, igår när jag la mig så sa jag till Patrik att imorgon då kanske jag skall göra löparpremiär på morgonen. Men under natten hände något med temperaturen och det var -11 grader när jag vaknade.Och jag kom således på andra tankar. Man kan säga att jag låg kvar i sängen & väntade tills infallet gått över ;)

Men det är något magiskt när temperaturen passerar minus tio, har ni tänkt på det?
Allt blir så vackert, snön, himlen, träden - ja ALLT blir så mycket vackrare! Och luften hög & klar. Underbart!! (ni får försöka bortse från att näsan klibbar ihop ;) Men springa det vill jag inte göra när det är så kallt!

Idag var det ingen av mina barn som ville gå till dagis & jag ställer mig frågan varje dag - har mina barn någon form av teflonminne? (inget som fastnar)

Varje morgon, samma visa.. ingen vill klä på sig, ingen vill gå till dagis. Och tro mig att just i det momentet så önskad även jag att det inte var -10 grader ute och att man kunde få hoppa över fleece underställ & knöliga overaller, stövlar, mössor på sne & vantar som trillskas. Och sen ut i bilen.. och ingen vill sitta i bilen.. Åhhhhh. Hinner tänka: Geee mig styyyyrka (minst 10ggr) innan jag fått in dom i bilen. Sen kommer vi till dagis & då vänder allt, då rusar dom in & är jätte glada att träffa sina kompisar & fröknar. Men varför i hela friden minns dom inte det nästa dag? Då är allt borta igen.. Och vi börjar om. Ingen som vill gå till dagis..

Har era barn också teflonminne?

Kram
Lina