Just nu kretsar diskussionerna vid vår köksbord om dagis. Vi har fått en dagisplats i Tensta, vilket inte direkt är nära vårt hus. När vi fick beskedet skrattade vi mest och sa aldrig. Sen pratade jag med kommunen och dom sa att det bara fanns dagisplatser i Tensta och lite diskret fick hon med att alla tackar nej till dom.. så det är klart att man börjar fundera. Varför tackar alla nej till dom platserna? Hur ska vi göra? Ska vi tacka nej till den? Vad är alternativen? När skulle vi kunna få en dagisplats någon annanstans?
Mina fördomar var att Alice skulle vara det enda vita barnet på dagiset och att personalen inte skulle prata svenska. Tycker ni att jag är hemsk? Om ens fördomar sedan bekräftas - är det då fortfarande en fördom? Eller har fördommen blivit en sanning?
Vi beslutade oss för att besöka dagiset. De verkar oansvarigt att tacka nej till något som vi inte har en aning om hur det är. Det kanske är jättebra där!? Så idag var Patrik & Alice där på studiebesök. Jag & Henry var på öppnaförskolan i Spånga på "mammaträff", vilket var supertrevligt.
Sen möttes hela lilla familjen upp och Alice & Patrik berättade om sitt studiebesök. Alice hade haft jättekul där & alla barnen hade varit gulliga & snälla mot henne. Förutom föreståndarinnan så var Alice den enda "vita" människan dagiset. Personalen var trevlig och pratade svenska med barnen men inte sinsemellan...
Jag hade självklart förstått att det skulle vara mycket färgade barn (och för att ingen skall få för sig något så har jag absolut ingentingemot "färgade" barn!!! Känner att jag måste understryka det! Det är ju onekligen ett känsligt ämne det här) men jag hade någonstans hoppats på en mix! Sen önskar jag även att personalen bara skulle prata svenska & inte bara med barnen. Speciellt nu när Alice skall lära sig prata.. På den avdelning som Alice skulle börja på finns 3 fröknar och dom pratar spanska, kurdiska & arabiska...
Men är min fördom en sanning nu eller?
Vi har iallafall lite huvudbry nu. Jag vill ju ha ett dagis som känns bra och som ligger i närheten, det här dagiset ligger en bra bit bort och det blir ganska meckigt med logistiken. Alternativet är att jag är hemma med båda barnen till augusti och hoppas på att det finns en dagisplats till Alice då.
Ja, vad ska man göra?
Vi får sova på saken helt enkelt!
Kramis L.
Gud vilket svårt beslut!! Hon är ju i den åldern då språket utvecklas i raketfart och att då inte få de influenser man behöver kan ju försvåra utvecklingen. KAN, det är ju inte säkert att det gör det. Jag tänker bara på hur mycket Isak influeras av barnen och fröknarna på dagis, det är otroligt mycket han kommer hem med som vi inte har lärt honom, har har fått ett otroligt rikt språk sedan han började på dagis vid 1,5 år.
SvaraRaderaÅ andra sidan, hur ska Alice få den stimulans hon behöver hemma med dig och Henry i 8 månader till? Hur mycket du än försöker kan du ju inte klona dig och den sociala och motoriska utvecklingen är ju minst lika viktig som den språkliga. Och på dagis får de ju verkligen springa av sig, testa saker som föräldrar kanske är lite hönsiga för att våga låta dem prova (kom till dagis en dag och såg Isak hoppa uppifrån en ribbstol vid taket typ rätt ner på en matta på golvet - hjääälp!), umgås med andra och lära hänsyn..
Jag förstår ert dilemma och jag lider med er!!! Men om ni tackar ja till den här platsen och står ut med logistikmecket ett halvår - står ni då kvar i kön till ert förstaval med chans till byte efter sommaren? I så fall skulle jag nog skola in henne nu i januari, jag tror hon kommer älska dagis så social som hon är! :)
Stor kram!
Vi tänker så lika du & jag. Du har precis skrivit ner mina tankar ;-) pussss
SvaraRadera