onsdag 11 november 2009

Shopping, vitlök & en å annan reflektion

Idag har jag & Henry haft en härlig dag. Vi åkte in till stan, eller söder närmare bestämmt- knivsöder! Vi skulle äta lunch med Victoria på Ljunggrens, mycket trevligt! Jag tror Henry charmade Victoria ordentligt - eller så var det kanske helt enkelt tvärtom, oavsett så verkade dom trivas i varandras sällskap! ;)

Det här med mat har precis blivit ett litet "aber" för mig, det är inte helt enkelt att undvika hårdsmälta saker. Helt ärligt, säg någonting som inte innehåller lök, vitlök eller paprika tex... Efter att ha granskat menyn så valde jag en macka med grillad hallomi men när den kom så var det även massa tapenade på.. alltså vitlök. Jag försökte ta bort all tapenade men om jag lyckas får vi väl se i kväll... (mommy of the year... not!)

Sen blev det shopping för hela slanten, jag shoppade och Henry sov mest hela tiden i sin vagn (mitt lilla A-barn :-). Att glida runt med honom är ju rena rama semestern så det är lika bra att passa på för innan jag hinner blinka så är han lika stor som Alice och har då förmodligen inte riktigt samma ro med att hänga med mamma & hennes kompisar på stan.

Han vaknade iochförsig på HM och blev riktigt arg men då provade jag en blus som verkligen inte var snygg på mig - så han ville nog bara markera att "den där fula blusen köper du inte mamma"!! Jag hängde snabbt bort den & tog några andra plagg & han sussade sött vidare. Sen skulle jag ha något att ha på mig på en 30 årsfest som jag snart ska på.. och då kommer vi till ett halvkänsligt ämne - kroppen. Det vore en stor lögn att säga att jag trivs med min kropp just nu. Eller på ett sätt trivs jag när jag tänker på vilka fina barn jag fått och någon form av pris måste jag såklart betala för det. Men kommer jag någonsin komma tillbaka helt igen? När jag frågar andra mammor så ler dom fint och säger att "du kommer gå ner dina kilon men kroppen blir aldrig den samma".. Kul!?

Sen brukar jag tänka på en kommentar som min käre far sa när jag var höggravid.. "Åh herregud vad stor du är - hur ska det där någonsinn kunna bli bra igen".. För det är ju precis vad man vill höra när man är just höggravid. Att "tala är silver & tiga är guld" är inget min far noterat och ibland undrar jag om inte det förts vidare i rakt nedåtstigande led :/

Anyway, det här med graviditet och kvinnokroppen skulle jag kunna sammanfatta i följande faser..

Fas 1:
Du är hemligt gravid och ser endast lönnfet ut.. alla sneglar på dig och undrar om du inte lagt på dig lite... är du kanske gravid? Men ingen vågar fråga.
Kläder: löstsittande, eller allt som inte riskerar visa att du lagt på dig!


Fas 2:
Du är uppenbart gravid, magen är en perfekt och fin kula, alla tycker att du är vacker och det är du! Du är även pigg & förväntansfull.
Kläder: dina vanliga kläder, tighta men det gör inget för du e så fin med din kulmage.

Fas 3:
Höggravid. Alla säger fortfarande att du är jättefin och att du inte alls gått upp i vikt.. men du vet vad alla tänker "Herregud hur stor kan man bli"... men det är ju inget man vågar säga till en höggravid kvinna som lagt på sig närmare 20 kilo. Och nu känner man sig inte alls fin längre, bara stor, trött & otymplig..
Klädsel: ja det som du får på dig, som helst inte sitter åt någonstans..

Fas 4:
Den sista fasen, bebisen är född men magen är så gott som kvar. (Ska inte den bara försvinna samma ögonblick som bebisen är ute?!) Ingen vågar längre kommentera din kropp för så fort bebisen är ute å är det inte längre okej att kommentera andras kroppar.. Thank God!
Kläder: samma gamla fula gravid/mamma byxor och amningsvänliga tröjor. Inte det snyggaste du har i garderoben alltså.

Jag ska alltså på fest och jag är i fas 4 - Great!
Ni fattar själva - eller hur? Hur som haver, jag hittade en klänning som jag tyckte var helt okej med tanke på förutsättningarna... Och efter att förklarat för expediten vad jag letade efter och hur det inte fick se ut så sa hon charmerande:
- Jag tycker du ser jättefin ut i klännigen, det ser inte alls ut som ett ormskinn på dig!
HAHA.. Tack lilla du, det var det snällast någon sagt på länge - jag tar klänningen ;)

Note to my self: börja träna!

Puss /Lina

5 kommentarer:

  1. ha ha, underbart sammanfattat.
    och nej, kroppen blir kanske aldrig mer vad den en gång har varit, men å andra sidan har vi man och barn. Vad mer kan man begära???
    Puss på dig

    SvaraRadera
  2. Men skruttan!! Tänk på att du kommer att vara i sällskap av en som är i fas 3 och som får dra på mig det jag får plats i, vilket typ är mysbyxor i plysch med mudd över magen och långt linne.. ;)

    Vad jag vill minnas var du i nästan samma fas när jag gifte mig och då var du skitfin!! Så det så!

    FAST jag förstår hur du känner och det är spot on i sammanfattningen! Problemet är att efter det här inlägget med din knivskarpa analys kommer jag ju veta att alla ljuger när (om!) de säger att jag är fin på festen.. ;)

    Puss!! <3

    SvaraRadera
  3. Hhahahaah söta lilla!
    Egentligen vill du väl ändå inte se ut som att du vore 20? Eller, jo kanske, men det är du ju inte längre så du får nöja dig med en kropp för en 30 åring! Och jag tycker att du är skitsnygg!
    Ja, din pappa, han kan han! Påminn mig om att om jag någonsin ska ha barn att jag undviker den mannen in i det sista =)))

    Ktam SysterYster

    SvaraRadera
  4. Klockren beskrivning!! Det är härligt att vara gravid ;o)
    Kram Vonna (fas 4 =(

    SvaraRadera