tisdag 17 augusti 2010

Dyngkåt & hur helig som helst

Jag har precis börjat läsa Mia Skäringers bok "Dyngkåt & hur helig som helst". Det är massa korta krönikor & blogginlägg samlade i en bok så den är väldigt lättläst & perfekt att ha i handväskan. Sagt & gjort, idag satt jag i en busskur & läste.. Avsnittet handlade om hennes förlossning. Så här sitter jag alltså i busskuren & läser om hennes förlossning & känner hur ögonen fylls av tårar.


Men va fan, skärp dig nu. Kan ju inte sitta här & böla. Och nu kommer bussen också. Ta 2 djupa andetag nu & kliv på bussen. (prata med sig själv det gör väl alla va? :)

Men vad är det som händer nu egentligen? Jag var ju världens tuffaste tjej med minst 2 kilo extra skinn på näsan som aldrig ALDRIG fällt en tår - inte ens åt en sorglig film. Och helt plötsligt sitter jag i en busskur & nästan gråter..

Det är tydligt att det händer något med oss när vi blir mammor. Men är det verkligen så fantastiskt att man måste böla så fort man läser om någon annans förlossning?

Ja, ja det är det tammefan!

Det är såååå fantastiskt. Ett mirakel.

Efter all väntan, oro, kånkande på massa extra kilon, svullna fötter, listor på mat man inte får äta, klädproblem & allt annt som hör graviditeten till och efter ett helvettes dygn med värkar, skiftbyten, äcklig mat, sprutor, äcklig saft, lustgas, lavemang, bläbärssoppa & allt som hör förlossningen till så är äntligen miraklet där - den lilla lilla bebisen man väntat på. Den ligger där på magen, så varm & kladdig, så liten & oskyldig, så fin, så fin..

Det ÄR stort, det är fanimej JÄTTESTORT & alldeles alldeles underbart att få barn.

Jag tror att jag blir rörd av att fler än jag får uppleva den resan.
Att få ett barn är en gåva, livet är så skört & man ska vara tacksam för det man får.
Såå tacksam.


Men vad är det som händer med oss när vi blir mammor?
Får vi medlemskap i någon slags hemlig klubb?

En klubb som bara mammor får vara med i?
En klubb för oss som vet hur det är att vara gravid & hur det är att föda barn..

Dom som inte är med i den hemliga klubben dom fattar ingenting, dom tycker nog allt som oftast att vi är lite jobbiga, i vägen, tramsiga, omständiga, nojjiga och för att inte tala om vad dom tycker om våra "ungar"..

Men vi i hemliga klubben, vi har överseende med deras kommentarer & blickar. För vi vet, att dom inte vet. Vi har också varit "utanför" klubben & då fattade inte vi heller någonting. Och inte 17 var vi intresserade över att vara med heller, visste vi ens att den existerade? Existerar den?

Oavsett klubbens existens eller inte så vill jag avsluta detta inlägg med att säga att jag beundrar alla mammor, ni gör ett fantastiskt jobb! Vi gör ett fantastiskt jobb! Jag tror det finns ett litet kitt som håller oss samman, vi har alla gjort samma resa. Vi har säkert upplevt den otroligt olika men alla har gjort den och oavsett på vilket sett så har vi gjort det med bravur. På bästa tänkbara sätt utifrån den situation vi var i!

Det är en prestation att bli mamma, faktiskt.
- å då blir man kanske lite extra blödig men det får man va. Så de så.

Puss på er ♥

1 kommentar:

  1. Det går inte över med åren heller kan jag lova dig. Fint skrivet Lina.
    Kram
    Pia

    SvaraRadera